Placeholder image
Placeholder image

Visionen av helhet, ur
"Bli den du är", Piero Ferrucci

Efter åratal av sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. Fråga brunnen vad Sanning är, lydde rådet, så kommer brunnen att avslöja det för dig. Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och ur djupet kom svaret: Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker. Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker. I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje. Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.
Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: Du kommer att förstå det i framtiden. När mannen protesterade var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Förtörnad över att man drivit med honom - det var åtminstone vad han trodde just då fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.
Allteftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar. Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration. Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musikern. Han såg fingrarna som dansade över strängarna. Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop. Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.
Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt. Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till en syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten av när vi enbart betraktade fragmenten.

Assagioli lade märke till att vi upplever svår psykisk smärta, obalans och känslor av meningslöshet, när våra skiftande inre element existerar sida vid sida utan samband eller är i konflikt med varandra. Men han observerade också att när de smälter samman till allt större helheter upplever vi ökad energi, en känsla av välbefinnande och större och djupare mening i våra liv.
Hans metod syftar ytterst till att skapa en helhet och ge det mänskliga psyket en ny och vidare referensram. För att underlätta denna process används enkla psykologiska övningar som har prövats av Assagioli och hans kolleger under de senaste 70 åren i olika kulturer.
Psykosyntesen påminner om havandeskapen genom att den stimulerar krafter som redan finns inom oss. Dessa krafter är vanligtvis dolda men ibland kan vi direkt se hur de verkar. Då vi ser hur många skiftande möjligheter som öppnar sig för oss fylls vi av förundran och entusiasm. Men vi bör också se upp så att inte denna entusiasm leder oss vilse. En felsyn är tron på att det är själva tekniken som är den främsta orsaken till förändringen i stället för på det sätt på vilket den används.
Kort sagt inser psykosyntesen både hur sammansatta vi är och hur invecklad människans situation är och den ser ingen möjlighet till ett allmängiltigt recept.
När människans utveckling är välbalanserad och sund, fortgår den i alla riktningar. Den liknar en sfär som vidgas snarare än en rak linje. Det är av just det skälet som psykosyntesen strävar att ta hänsyn till alla de dimensioner av den mänskliga tillvaron som verkligen betyder något och som leder till en splittrad, rentav absurd existens om man inte erkänner dem.

Det innebär:

  • att utveckla viljan och förmågan till självbestämmande
  • att skärpa alla sinnen
  • att utveckla skönhetsglädjen
  • att låta fantasin blomstra
  • att väcka intuitionen
  • att förverkliga kärleken
  • att upptäcka Självet och dess mål